Direktlänk till inlägg 18 juli 2010
”Carlisle..., kan jag få prata med dig?” Frågade jag.
”Vi möts inne i huset sen, Bella.” Sa Alice och började springa mot huset. Efter henne följde de andra efter, bara Carlisle stannade med mig.
”Jag är så ledsen, Carlisle. Jag älskar både Edward och Jacob, men när jag ska välja så kommer en av dom att bli sårad och försöka döda den andre.”
”Bella. Jag vet inte hur du känner, eller vad du går igenom, men Edward har förlåtit dig.”
”Edward hatar mig!”
”Bella... Hur kan du bara säga så? Edward älskar dig mer än sitt eget liv. Varför tror du annars att han äkte efter Jacob? Han vill att du ska vara lycklig.”
Jag kollade på Carlisle och förstod att han inte hatade mig utan att han älskade mig, oavsett av mina misstag. Det var fel! Han borde hata mig!
”Snälla, Carlisle... Du borde hata mig...”
”Jag kanske borde det, men jag kan inte, för inget är ditt fel. Edward gör sina egna beslut.”
”Pappa!” Ropade jag när jag och Alice kom in genom ytterdörren.
”Jag är här Bells.”
Jag kollade mot TV:n och där satt han i soffan och kollade på en baseball match.
Jag och Alice gick in till TV:n.
”Hej, Alice,” sa han med ett glatt humör, ”jag visste inte att du var här.”
”Hej, Charlie.”
”Så”, sa han och kollade upp på mig, ”vad för er hit?”
”Jo, pappa det är så att Alice kommer att vara alldeles ensam nu i en vecka...”
”Ensam? I det stora huset, så långt från stan?” Frågade Charlie skeptiskt.
”Det är så att, Esme och Carlisle ska åka till Washington men Rosalie och Emmett. Och sen så ska Jasper hälsa på några kompisar över veckan så det är bara jag kvar.”
”Edward då?” frågade Charlie och kollade tillbaks till TV:n.
”Han har inte varit hemme på en vecka. Han hade ett hemligt ärende.”
Alice var verkligen bra på sitt skådespeleri.
”Så, jag undrar pappa om jag kan få sova över hos Alice nu under veckan?”
”Kan inte Alice sova här?”
”Det är så att Esme bad mig vara i huset, så att någon har koll över det.”
Charlie kollade upp mot mig igen.
”Jaja. Det vår väl gå bra...”
”Tack så mycket, pappa!” Sa jag medan jag drog med mig Alice upp för trappan.
Jag satt för den mesta delen på sängen medan Alice flängde runt i rummet och packade ner kläder för vår camping-tur.
Men när hon skulle stänga väskan så fick hon en tom blick och stirrade bara rakt fram.
”Alice, vad är det?” Sa jag nästan panikslaget.”Vad ser du?”
Efter några sekunder så blev hon helt vanlig igen och sa:
”Det var inget.”
Fortsättning följer...
Jag startade den här bloggen den 29:e december 2009. Jag har både haft ned och upp gångar. För två/tre år sedan älskade jag verkligen Twilight och allt som skedde runt omkring. Nu så känner jag inte samma sak längre. Jag älskar Twilight, men inte på ...

| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
| 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | |||
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
| |||||||||
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se