Direktlänk till inlägg 12 augusti 2010
Del 12
Jag gick in i rummet igen och stängde balkongdörrarna. Jag gick fram till den stora bokhyllan och satte på cd-spelaren och hörde att det var min godnatt visa som Edwards spelade.
Jag sänkte volymen och la mig i den vita fåtöljen.
Jag tog täcket från sängen och lyssnade på musiken. Jag kände att en tår föll ner från mitt öga och jag torkade snabbt bort den med handen.
När jag vaknade så hörde jag att min godnatt visa fortfarande spelades.
Jag kände försiktigt på mina kinder och de var inte blöta, jag hade klarat mig igenom natten.
Jag öppnade mina ögon och såg att jag inte längre var kvar i sovrummet. Jag låg ner i en bil och såg att det fortfarande var mörkt ute.
Jag reste mig upp och kollade mig runt. I framsätet så satt Alice och Emmett och vid mitt huvud så satt Rosalie.
”Vart är jag?” undrade jag.
”Vi var tvungna att skynda oss lite,” svarade Alice på min fråga.
Jag började vakna och förstå saker bättre. ” Hur mycket var vi tvungna att skynda oss?”
”Tillräckligt,” svarade Alice åter igen, ” om vi vill komma i tid. Edward har fått upp spåret på Jake, men han är för långt iväg för att läsa hans tankar. Jazz, Carlisle och Esme är efter honom nu.”
”Vet ni vart han är?” Ingen svarade mig och jag visste att jag inte skulle få något svar.
Jag satte mig up och tog på mig säkerhetsbältet. Det var inget vanligt bälte och jag är ju jag.
”Rose?” frågade jag försiktigt.
På bara några få sekunder satt jag fastspänd och hon kollade ut genom rutan igen. Jag undrade vad hon såg. Såg hon något i överhuvudtaget? Var det bara mörker eller såg hon något bakom busken?
Jag mötte hennes ögon i glaset som avspeglades och såg en sorg. När hennes guldbruna ögon sedan bytte plats från mina så var det bara ett ständigt mörker utanför.
Jag lutade huvudet mot fönstret och hoppade till när jag såg en gukdbrunvarg utanför.
”Jake...”sa jag så lågt som en viskning.
”Bella, det är ingen där,” sa Rosalie.
”Men jag såg”, jag kollade på Rosalie som stirrade in i mina ögon, ”jag lovar att det var Jake som var där,” men när jag kollade tillbaks så var det bara ett mörker igen.
Vad har jag gjort!
När jag vaknade igen så var jag fortfarande kvar i bilen, men det var ljust ute.
Jag chansade på att klockan var runt 12 och jag kände hur min mage kurrade.
”Så nu har du vaknat.” Det var Emmetts glada röst.
”Jag tror det.”
En sak som var annorlunda var att Alice eller Rosalie var kvar i bilen utan nu så satt Jasper där fram.
”Varför är inte Rose och Alice här?” undrade jag.
”Vi bestämmde att vi skulle bytas av med springandet, men de är i närheten,” svarade Emmett.
”Så, Bella,” Jasper satt nu mera brevid mig och jag hoppade till,” vad är du orolig för?”
Det tog ett tag innan jag kunde svara och jag kände mig lättnad.
”Jasper, sluta med det där!”
”Förlåt Bella, men jag kan inte låta bli. Du måste sluta oroa dig för Edward, Jacob eller oss. Ingen kommer att bli skadad.”
”Hur, kan du veta det Jasper? Alices syner. Nån av er, Edward eller Jake kommer inte att finnas kvar sen.”
”Alice kan bara se en del av framtiden. Hon ser en lösning men inte alltid det rätta svaret.”
”Men du säger det själv. Hon ser en lösning men inte alltid det rätta svaret.”
Jasper vände på sig och jag visste att han inte hade något annat argument.
En halvtimma senare märkte jag att jag var tvungen att ha nåt att äta.
”Mmm... Kan jag få nåt att äta?”
Jasper tog väskan bakifrån och öppnade facket. Inne i facket låg det en massa mat.
”Är allt det där för mig?”
”Det är knappast nåt jag vill ha.” Svarade Emmett och jag kände hur min mun drogs upp i ett leende.
”Så, vad vill du ha?” undrade Jasper.
”Vad är det som finns?”
”Baugette, skaldjur...” han, han inte avsluta meningen innan jag ryckte in.
”Skaldjur? Jag ska inte ha någon lyxweekend direkt. Varför tog ni inte bara en limpa?”
”Jag antar att baugetten går bra.”
”Förlåt Jasper.”
”Det är ingen fara. Du kan inte gömma dina känslor för mig.”
Jag kände hur jag fick ett leende på läpparna igen.
Efter att jag hade ätit så behövde jag verkligen röra på mina ben som var helt bort domnade.
”Emmett, kan du stanna bilen?”
Han svängde in till kanten på den leriga skogsvägen.
Jag knäppte bort säkerhetsbältet utan problem och öppnade dörren.
Jag kände den friska luften ta tag i mitt hår och det var en otroligt skön upplevelse. Jag gick in mot skogen och klev över flera stora ormbuskar.
Jag vände mig om och såg vägen där bilen stod. Emmett hade klivit ut ur bilen och lekte med Jasper. Emmett låg över Jasper, och jag chansade på att det körde brottning.
Jag hörde en kvist knäckas och jag vände mig snabbt om. Det var ingen där men både Emmett och Jasper var vid min sida.
”Hon har kommit,” sa Jasper till Emmett.
”Vem har kommit?” undrade jag förtvivlat.
Så, vad tycker ni? Bättre än vanligt?
Jag startade den här bloggen den 29:e december 2009. Jag har både haft ned och upp gångar. För två/tre år sedan älskade jag verkligen Twilight och allt som skedde runt omkring. Nu så känner jag inte samma sak längre. Jag älskar Twilight, men inte på ...

| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | |||||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
| 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | |||
| 30 | 31 | ||||||||
| |||||||||
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se