Direktlänk till inlägg 15 augusti 2010
”Kom Bella. Vi måste fort härifrån.” Emmett greppade tag i min armbåge och drog med mig till bilen.
Han hjälpte att knäppa fast mig och jag kollade på Jasper som ryckte till med snabba rörelser.
Emmett satte sig i framsätet och började köra.
”Men Jasper då!”
”Han kommer.”
”Vem är hon?” Jag fick inget svar men jag var tvungen att veta. ”Är hon en vampyr?”
”Ja, Bella. Hon är en vampyr och hon är bakom oss just nu.”
Jag kollade bakåt och såg ett svart hår flaxa några meter bakom bilen men det försvann lika fort som det kom.
”Vad vill hon?”
”Vi vet inte, men hon är en jägare. Hon kommer att jaga dig, för att få dig är en tillfredsställelse.”
Emmett var nu allvarlig och jag förstod faran.
Jag kollade runt i skogen och såg något rycka till runt bilen.
”Alice och Carlisle håller ett öga nära bilen, medan Esme och Rosalie jagar hon.”
”Varför kommer hon efter oss just nu?”
Emmett hade svårt att välja orden. ”Hon... hon var vid huset igår, så det var därför vi gav oss av. Alice har sett en kvinna komma i en hennes syner men hon har inte sätt när. Igår när Alice och Jasper var ute och jagade fick dom upp doften av henne och vi bestämde då att det var säkrast att åka så snabbt som möjligt.”
Jag kommer ihåg hur det var när James jagade mig. Han gav aldrig upp förrän Edward hade dödat honom tillsammans med Alice och Jasper. När James satte sina vassa huggtänder i min handled och sög ut mitt blod. Jag kan fortfarande känna smärtan, smärtan då Edward kom.
”Sov lite Bella. Det kommer bli en lång dag imorgon.”
Emmett hade rätt, jag skulle försöka sova lite, men adrenalinet inom mig var för mycket för att kunna ignorera det.
Jag vilade huvudet mot fönstret och stängde mina ögon. Även om jag visste att jag inte skulle somna så behövde jag vila.
Framför mig så såg jag Jake och Edward strida på ett slagfält. Jake var i sin vargkropp och Edward hade inte en chans.
Jag satt vid ett träd och kollade på. Jag försökte skrika men ingen hörde mig, för det kom inte ut ett ljud från min mun. Brevid mig så satt hon. Den mystiska vampyrkvinnan. Jag kollade på henne och jag såg hur hennes svarta hår blåste runt i liften när det kom en vindpust. Jag såg hur hennes vita marmorskinn var fullt med bitmärken, likadana bitmärken som jag hade på min handled. Hon vände på huvudet och jag såg hur hennes blodröda ögon glittrade till när hon mötte min blick. Hon var väldigt vacker och man kunde tro att hon var en staty med hennes silkes lena hud. Hon tog min hand och jag ryste till av den kalla beröringen. Jag försökte fråga vad det var hon ville, men återigen så kom inget ut ur min mun. Kvinnan ledde mig ut till slagfältet och vi stod mitt emellan Jake och Edward. Kvinnan släppte min hand och jag sprang fram till Jake. Jag klappade honom, men jag kunde inte känna något. Jag gick över till Edward men när jag rörde hans ansikte kände jag ingenting, det var bara luft, en illusion.
”Det är bara en illusion.” Det var kvinnan som pratade. Hennes röst var lika len som sammet men lika smärtsam som att gå på krossat glas.
”Vad vill du mig?” Jag blev andfådd av att min röst äntligen var tillbaks. Jag hade inte märkt att jag hade hållit andan och andades nu ut.
”Din lilla dumma flicka!” Hon skrek ut orden. ”Förstår du ingenting! Jag vill ha ditt blod. Ditt blod lockar mig så. Och tillslut så kommer jag att få det. Efter att dina små vänner här har gjort slut på varandra efter vad jag fick varulven att se så kan nog inget hindra honom till att döda din lilla vampyrvän.”
”Vem är du egentligen!”
”Jag glömde helt. Förlåt mig lilla Bella att jag glömde presentera mig. Mitt namn är Aisha, och som du kanske ser så är jag en vampyr.”
”Men det här är bara en dröm, så du finns egentligen inte. Det du har sagt är bara min fantasi.” Jag började att bli chockad nu över min dröm. Var den verklig, är jag verkligen här?
”Aahh.” Sa Aisha och höjde upp sitt pekfinger och viftade på det i ett nej-tecken. ”Det här är min dröm. Jag tar över din dröm och gör den till min egen.”
Hon knäppte med fingrarna och striden började igen. Jag stod mitt i den och när Jake tog sitt språng så var jag tillbaka i bilen.
Jag märkte inte att jag skrek förän Emmett tvärstannade bilen. Mitt skrik slutade inte så jag tog upp mina händer till mina öron. Skriket var öronbedövande och Carlisle la en hand på min mun.
Jag tystnade ner och jag tog bort mina händer från öronen. Jag stirrade på Carlisle i skräck.
Fortsättning följer...
Som vanligt, kommentera på! Nästa del är ej påbörjad så nu har ni chansen att bestämma vad som ska hända, eller ur vilket perspektiv den ska berättas ur!
Jag startade den här bloggen den 29:e december 2009. Jag har både haft ned och upp gångar. För två/tre år sedan älskade jag verkligen Twilight och allt som skedde runt omkring. Nu så känner jag inte samma sak längre. Jag älskar Twilight, men inte på ...

| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | |||||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
| 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | |||
| 30 | 31 | ||||||||
| |||||||||
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se